---> PDF #043 <---
---> PDF #033 <---
Nummer #043 är en typisk skåpdumpning. Från början hade jag tänkt att det äntligen skulle bli dax för mitt Cowboy-nummer, det jag tänkt sammanställa sen augusti. Men icke! Det blir kanske klart till nästa augusti. Istället är det mest en massa bilder där jag ritat av mig själv, det är ju rätt pinsamt och lame, men nu hade jag ju gjort alla dom bilderna och nånstans ska dom ju va.
Roligare är det nog i nummer #033. Gjord i augusti 2021, men inte PDF-samlad förrän nu! Vi har uppdaterat maskinparken här hemma, så det går mycket kvickare för mig att göra den här skiten nu, vilket gjorde att jag mäktade med att sammanställa det här gamla numret. Originalet skickade jag på posten till min läsare då i augusti 2021.
När jag satt och redigerade det här numret, så slog det mig att det nog är mitt konstigaste nummer och det gjorde mig på väldigt gott humör faktiskt! Det är inte vad elaka tungor skulle säga dikter, utan som det står på framsidan 'Anteckningar' (syns på sista sidan i PDF:n). Under lång tid gjorde jag anteckningar i min anteckningsapp i telefonen, eller i flera telefoner blev det väl under årens lopp, när jag lagt mig i sängen för att sova. Jag hade ställt upp en formel för anteckningarna. Fyra rader där varje rad inleds med versal, radbrytningarna ska vara så att det blir ungefär lika många tecken på varje rad och inte för långt, helst så kort det bara går. Går det att få nån rytm i det hela så är det väl okej, men helst jävligt hattigt. Givet antecknade jag andra gånger på dygnet också, men lejonparten är från sängen.
När jag läste en del rader nu under redigeringen (jag försökte undvika att läsa så gott jag kunde), blev jag ställd över att det ofta var så äckliga och fula texter. Det blir väl lätt så att när sovhjärnan är ikopplad så är man sitt mesta djur. Kanske! Men många gånger såg jag också att här har jag visst skrivit ned ett sms rakt av, här har jag läst Bodil Malmsten och P.O. Enquist, här har jag läst Johan Jönson som i sin tur läst Verner Boström, här har jag skrivit ned något riktigt stört jag läst på twitter, en nyhetsrubrik osv osv osv, men mest fattade jag inte särskilt mycket av det jag skrivit. Det känns bra tycker jag! Tycker att det verkar torftigt att förstå precis allt man gör.
I alla fall, det är en samling drastisk melankoli i text och bild.
