---> PDF #051 <---
Tjena kompisar! Börjar känna mig back on track igen, nu när man inte har
det stora Nummer Femti-oket över sig. Sargen är släppt och jag kan
glida fritt! Och det känns verkligen som jag gjorde det i det här
numret, väldigt löst och skönt, en isi bris.
Mycket kretsade
kring att jag har experimenterat med att göra eget bläck, det kickade igång
en kreativ odåga i mig. Eldade på lite körsbärsträ och när kolen såg fin
ut plockade jag ur den. Sen har bitarna fått smaka mortel, det är
verkligen inte lätt att få till ett så finmalet pigment att det blir
till bläck man kan använda för att göra tjusiga linjer. Sen rörde jag ut sotet i kaffe och hällde i lite salt för att det inte ska kultivera mögel och några droppar gum arabic för att det ska binda ihop sig. Bläcket blir tjockt
och grusigt och går inte att lita på över huvud taget. Helt underbart
att måla med alltså.
Ibland så kan man drabbas av den omöjliga
(och måhända puckade) frågan 'va ska dä bli av dä hä då? va ä
som syfte nä?'. Så sitter man där med den lilla Syftet-djävulen på axeln
och man får helt enkelt be den att fuck off, för syftet är bara att ha
det lite gött en stund. Kalla det för mindfulness om du vill. Jag vill
helst inte det.
Fridens!
